Insåg ikväll när jag stod och väntade på bussen med Christian, att livet är vackert.

Fullmåne och ett underbart glittrande snöfall. Jag gick en extra omväg för att jag inte ville gå in. Det var för vackert, vit snö, svart natt, glittrande snöfall och fullmåne.

Då gjorde det inget att bilen är sönder, ekonomin åt helsike, julen osäker och min framtid ensam och kall.

För jag har lärt mig att stanna upp och se det som är vackert. För om inte jag uppskattar det, vem ska då göra det?

Nu sitter jag och lyssnar på David Shutricks "sambos på försök", tack Carina för att du presenterade mig för den:)

Vill nu passa på och önska mina läsare och annat löst folk God Jul, och om ni undrar varför ni inte får något julkort av mig beror det på att de ligger i bilen!!

Där också Klas julklapp ligger...suck...

Mitt förra inlägg om "sekt" har gjort en av mina läsare ledsen, jag ber om ursäkt för det. Men som jag skrev i svaret på frågan så måste jag använda vissa ord för att sätta ord på mina tankar. Det är som sagt var mina tankar och mina ord. Det är så jag måste beskriva er. Jag vill inte gå i försvar för mitt sätt att uttrycka mig och ni behöver inte försvara er, inte på något sätt. Jag har valt min väg och som skolan själv säger: Väljer du att gå din väg så går vi vår väg. Utan agg eller irritation.

Nu till något skrämmande, för ett år sedan skrev jag detta på min blogg:

Bilen är nu hel, och går att åka i igen. Spindelleden hade gått sönder och de som reparerade den undrade om inte Bilprovningen sagt något för den var verkligen dålig!! Får säga som alla andra sagt att jag hade tur.

Tro det eller ej men nu står bilen i Linköping igen och den här gången har bäramen eller om det heter länkarmen, gått av.  Det hände när Annika skulle backa ut från parkeringen, återigen hade jag änglavakt!

Problemet är att verkstaden inte har haft tid att:

1: Få in bilen i verkstaden, de vet inte hur de ska göra, det är för mycket snö!

2: Laga den överhuvudtaget.

Kanske om jag har tur blir den klar nästa vecka. Har jag inte det blir den väl ståendes där till efter Jul.

Och känner jag min tur rätt så kommer det att slå sönder min ekonomi totalt!

Men jag önskar er en GOD JUL, i alla fall. Jag lever och det är huvudsaken!

För alla som inte var där, kommer här det tal jag höll som min redovisning, lämna gärna en kommentar:

2010 har varit ett händelserikt år för mig. efter dramatiska familjeförändringar, valde jag att flytta ner till Edshult.

Där mötte jag två verkligt underbara människor Marit Videa, kantor i Hult och Edshult och Ingemar Johansson, då var han präst i dessa församlingar.

Tack vare dem fick jag insyn i en värld som varit stängd för mig.

Jag har varit med i en sekt som är stängd mot svenska kyrkan. De ser snett på allt som har med svenska kyrkan att göra.

Därför blev min förvåning och glädje så mycket större när dessa två genom samtal och predikningar uppenbarade den kristna tron i svenska kyrkan för mig.

Precis som när det ljusnar om morgonen och natten viker, blev allt det som kyrkan förkunnar och står för allt tydligare och fröet grodde.

Dessa två som blivit mina nära vänner gjorde att jag kunde ta beslutet att lämna sekten och gå med i svenska kyrkan. I samma veva flyttade jag till Ekenässjön och här träffade jag Alf, han kom hem till mig och hälsade mig välkommen till kyrkan och han blev min konfirmations präst.

Vi har haft många goda samtal och jag har fått undervisning om vem Gud är. Gud säger det själv till Mose i en brinnande buske: Jag är den jag är.

Samma ord som Jesus sedan upprepar: Jag är den jag är, för mig är det en lättnad att tro på en Gud som på detta sätt står oss människor nära.

Vidare har jag och Alf pratat om 10 Guds bud, vad de innebär och hur man bör/ska leva efter dem. Jag får som tur är varje dag en ny anledning att öva mig och en dag kanske jag kan säga att jag lever helt efter dem.

Att Gud valde att bli människa för att få förståelse för hur det är och att han valde korset för att ge oss förlåtelse , har varit en annan del de stora saker jag fått undervisning i.

Den riktigt stora och viktiga delen har för mig varit Jesus uppståndelse och himmelsfärd, då han upptogs till himmelen och sände sin hjälpare till oss.

Den helige ande och gåvorna som följer med honom.

Exempelvis: profetians gåva, tungotal, helande, undervisningens gåva, givmildhet och evangelisk gåva.

Dessa gåvor blir sedan till nytta för församlingen och därför blir det viktigt att upptäcka vilka gåvor man fått.

Församlingen som är så viktig på så många olika sätt; där kan jag få fira mässa , som vi ska göra ikväll och jag kan få fira gudstänst. Där kan jag få sjunga i kör och prata om min tro i Alpha och Beta kurs. Jag kan få lära mig mer om bibeln i bibelstudiegrupper.

Allt detta är gemenskap och relation. Precis samma sak som Gud vill med oss.

Att få ha en nära relation i bön och stillhet.

När vi lyssnar på Gud på detta sätt, kan vi låta honom påverka våra liv.

Gud har verkligen påverkat mitt liv, under det här året. Han har gett det en ny inriktning och en helt ny mening.

I och med min konfirmation idag tar jag åter ett steg på vägen att bli Diakon.

Det första och viktigatse steget var att förstå det som står i dagens evangelietext: Guds rike är nära, omvänd er och tro på budskapet.

Till sist vill jag tacka Gud för alla människor han sänt i min väg som på olika sätt i predikningar, samtal och inte minst Svenska kyrkans grundkurs, hjälpt mig in i den kristna tron.

Jag önskar att den dag för dag ska få djupna, med början idag.

Tack

Det var en fin stund i kyrkan och jag är väldigt nöjd med hur det hela avlöpte.

I morgon är det då dags.

Jag ska konfirmeras klockan 18:00

Spänningen ligger på topp, jag ska hålla ett tal på redovisningen och jag är väldigt nervös.

Jag kommer att skriva ner det senare och så får ni läsa och komma med kommentarer. 

Kram på er alla.

För ett år sedan skrev jag så här på min blogg:

Livet just här och just nu.

Känns rätt bra. faktiskt, jag har en underbar familj.

Väntar på jobb besked och har firat Lena.

Och så har jag begått premiär, Stockholm international horseshow.

Me likey, me likey

Jag har egenmäktigt bestämt att Annika och jag ska dit nästa år också.

Då ska vi se dresyren och den stora gala kvällen och vi ska ta tåg in!

Herregud, Stockholm är för stort! För mycket!

 Eller som jag sa till Annika, Everything, is so fucking big!

 Med hänvisning till död på en begravning, vilket är en helt sanslöst rolig film.

Där säger de iof sig att, allt är så djävla grönt!

Jul känslan vägrar att infinna sig, men än har den tid på sig. Om jag mår bättre imorgon ska jag slå in lite julklappar och rimma:)

Har städat nedervåningen och har tänkt ge mig i kast med övervåningen.

Plus att jag gärna vill hinna sy en klänning innan helgen:)

Tidsoptimist? Moi? skulle inte tro det:)

 Kram på er alla små och stora änglar.

Tänk det har gått ett år...Jag kom inte till Stockholm i år: Kevin kom i stället. Men så mycket har ändrats och mitt liv, har fått ett nytt och hållbart innehåll.

Glädje och sorg kommer och går hela tiden, jag blir långsamt bättre på att leva utan Magnus. Men har fortfarande svårt att leva utan någon. I och för sig så försöker min närmaste familj avhjälpa det problemet, men det blir liksom inte samma sak. 

Snart är det jul igen och innan dess ska/kommer jag att vara med om en hel del i Kyrkan. Högmässa igen, Luciafirande, Dopfest, Julspel, körsång, bönestund, bibelstudiekurs, konfirmation och några Gudstjänster. Det är vad som är roligt i mitt liv just nu, det jag upplever i kyrkan och i församlingen. Det mesta av det uppräknade ingår i mina 40 timmars praktik som jag har genom Grundkursen.

Och jag vill också slå ett stort slag för Svenska Kyrkans Grundkurs, gå den!! Den är öppen för alla, vi har en som inte är döpt, konfirmerad eller med i Svenska kyrkan och hon har lika kul som oss andra. Jag ser det som ett slags present till mig själv mitt i allt elände.

Jag kollade bakåt i bloggen och någon gång i maj skrev jag: Vill någon hålla mig i handen, detta angående alla helger som skulle komma, idag säger jag samma sak vill någon hålla mig i handen?

Ja det var allt: Kram på er alla stora och små änglar där ute!!

Jag är sjuk, genom förkyld och har inte kommit ur sängen förrän klockan ett.

Men som tur är har jag två filmer jag kan se om och om igen:)

Lady of the Water och dumma mig. Två stycken helt otroligt bra filmer.

Vad sker i övrigt då:

Den första december ska jag hålla i textläsning under en bönestund i Hult.

Den fjärde december ska jag konfirmeras i Ekenässjöns kyrka klockan 18:00.

Ni får gärna komma!!

I övrigt har jag fått två Ungerska elever, så nu står jag där igen och känner mig korkad när jag inte kan göra mig förstådd och de ser ut som fågelholkar.

Men det går framåt, förutom nu då när jag är hemma och sjuk.

Ett kort inlägg fick det bli idag för nu ska jag lägga mig igen, kram till er alla där ute!

Sitter här och undrar: varför är det så svårt att hitta en riktigt bra frisör?

Jag är tvungen att åka till Vansbro var 8 vecka för att klippa mig, men jag vill inte att någon annan ska göra det, jag är så snygg i håret efteråt att det är en dröm och det bästa är att jag känner mig lika snygg när det är dags att klippa sig igen.

Inget sånt där med att: det blir bra om ett par dagar när håret lagt sig i den nya frisyren och sedan jisses vad jag ser ut måste gå till frisören igen och det snart.

Nej nu sitter jag här och känner mig vacker hela tiden!!

Jag sitter i Vansbro i min sons lägenhet, sonen själv är utflygen till Luleå han funderar på att söka in där eller i Piteå.

Dagen har hittills varit lyckad, jag är nyklippt och eftersom frisören sjunger i kyrkokören så har hon talat om att de ska ha konsert ikväll i kyrkan, så nu får jag höra Peter Resare spela och sjunga och det mina vänner är en uppleveles ut över det vanliga!

Om folket i Dala-Järna visste hur lyckligt lottade de är! 

I kväll dyker min bror upp, så hade nu Carina varit här också så hade vi fått en syskon träff som vi inte haft på åratal.

Önskar att det kan få bli så någon gång inom en snar framtid.

Så fats det är tomt här i lägenheten så sitter jag och är nöjd:)

Nu har jag varit hos Maria döttrarna i Vallby.

Jag har fått vara tyst, tillsammans med andra, jag har fått en liten glimt av hur nunnor lever och jag har haft det alldeles underbart.

Jag uppskattar att sitta tyst med andra personer och jag uppskattar att få vara i stillhet, så den här helgen har gett mig dagar då jag fått vara för mig själv och bara lyssnat. Nu känner jag mig stärkt inför resten av hösten.

Hoppas ni haft en bra helg:)