Henne har jag doat bakom, vi övade och övade utan att veta, hur texten gick till sångerna.

Dröm om min förvåning när jag läser den här texten:

Text och musik: Åsa Jinder

 Sång: Magnus Carlsson

 Vem älskar dig

 när jag farit till landet långt bort

 och ej längre finns kvar

Vem ger dig mod

när du tvivlar och ej längre känner

den kraft som du har

Ge din själ stilla ro

vandra vill om du tror

att du vet var din inre längtan bor

Ditt hjärta blommar

känn doften av liv

Du är större än du nånsin tror

Ge din själ stilla ro

vandra vill om du tror

att du vet var din inre längtan bor

Ditt hjärta blommar

känn doften av liv

Du är större än du nånsin tror

Vem tröstar dig

då ditt inre är fyllt av en sorg

som du inte rår på

Vem lyssnar till dig

när bruset från livet är högre

än du vill förstå

Ge din själ stilla ro

vandra vill om du tror

att du vet var din inre längtan bor

Ditt hjärta blommar

känn doften av liv

Du är större än du nånsin tror

Ditt hjärta blommar

känn doften av liv

Du är större än du nånsin tror

Den måste vara skriven med tanke på mig!

Jag lärde mig i alla fall en hel del om kör och körsång idag.

Så lite var det värt allt slit.

HA det gott alla!

Jag har så få läsare att jag skulle kunna få pris för det:)

Så nu gör jag ett ego inlägg, först en bild på mig som jag är nöjd med:

Hon som sitter bredvid heter Ewa Enros och är kurskamrat i Rättvik.

Jsut nu är jag i Vandsbro och det är kallt, jag är trött (ingen som blir förvånad.)

Jag har sportlov och ska strax avnjuta en champinjonsoppa tillsammans med min son. Det var allt för den här gången:)

Det var ett tag sedan vi pratade om inloggningsbokstavskombinationer:)

I dag fick jag ankm, vilket fick mig att associera till ank mor och på sätt och vis är jag det. Annika kallades Ankan och hon har väldigt många bad ankor, mycket tack vare det (tror jag). Så nu som stolt Ank mor och Diakon wannabe, så vill jag nu önska alla jag känner, är nära vän med, älskar, inte tycker lika mycket om, aldrig träffat och alla andra som inte tycker att de passar in i någon av kategorierna.

Er vill jag nu önska en riktigt fin, varm, fylld av under, hjärtlig Alla hjärtans dag!

Krama varandra i trafiken, glöm inte det. 

Ja just det bilder, nu har jag knyckt bilder från de som har mobil med sig under lektionerna:)

Varså goda:

Detta är utsikten från matsalsfönstret på stiftgården:)

Så här fina var en del av oss förra helgen, när vi hade lektion om liturgisk klädsel!

Och så här vackert är kapellet, har ni inte varit där så åk dit!

Behövs inga ord, hur kan en unge bli så vacker?

Jag är så trött, undrar om det är våren som slått till igen. Den brukar göra det.

Just när de första strålarna tittar fram och det blir ljust igen, då dras gardinen ner i min hjärna och jag blir så trött att jag kan stå och sova.

Som tur är så finns det Gingseng.

En annan fantastisk sak jag upptäckt, med hjälp av Annika är tvättnötter. De är suveräna! Man stoppar 8 nötter i en tunn strumpa slängr in i tvättmaskinen och sen kan man tvätta av hjärtans lust, ca 4-6 gånger ibland upp till 10 gånger.

Jag är super nöjd med dem. Har beställt 1,8 kg som jag ska dela med Annika:)

Idag hamnade jag i ett gäng våryra tonårsflickor, de fick fnatt och försökte para ihop mig med alla män på skolan:) De hade väldigt roligt och det hade jag också. Så om jag någonsin behöver dejting hjälp vet jag nu vart jag ska vända mig:)

Mer då? Ja nästa vecka är det sportlov och jag ska, som jag skrivit tidigare, upp till Vansbro. Efter det, är det Åsa Jinder och sen är det full vecka igen.

Men nu ska jag på veckomässa i Vetlanda. 

Ha det gott!!!

Nej, det är inte så mycket på gång och samtidigt är det as mycket på gång.

I dag var jag med på Vetlandas församlings första dopfest. Det var lyckat och väldigt, väldigt roligt. Mr Goran uppträdde och gjorde det med bravur:) 

Barnen sprang omkring och mådde bra. Alla som var där fick god mat och tårta.

I morgon ska jag vara med och Gestalta evangelie texten i Vetlanda kyrka, jag ska också bli avtackad offentligt. Jag har haft en så otroligt rolig praktik och fått se Diakonens olika sysslor. Jag är så glad för det, men imorgon är det slut:( Har sagt att Anette får höra av sig om det ska gestaltas något på högmässorna, för då vill jag gärna vara med.

I morgon blir det också kör framträdande i Hult kyrka, och då är det min favorit predikant Gunnel H. Som håller i gudstjänsten:)

Sedan är det vanlig arbetsvecka och efter det blir det en Vansbro resa med diakonansökningsbrevskrivande. Jag har också börjat på en distans utbildning som heter Hälsofrämjande Organisationer, där ska jag lära mig att göra en kunskaps översikt. Jag återkommer med förklaring av vad det är, när jag själv fattar vad det handlar om.

Jag har varit i Linköping och varit mormor det är alltid lika fint, satt och höll Kevin i famnen, satt bredvid William och tittade på Nicke nyfiken. Så de var nöjda.

Just nu känns livet ok. Kram till er alla där ute i cyber rymden.

Märker ni hur nedräkningen närmar sig?

Nej, säger ni, nedräkning till vad?

22 mars, svarar jag då.

Och detta inlägg får handla om sorg, ren äkta sorg. För det är det jag upplever nu.

Jag saknar Magnus på ett vis som är outhärdligt, jag sörjer honom bortom ord.

Ingenting jag gör eller kan göra tar bort den sorgen, det hjälper inte hur många tårar jag fäller eller hur många böner jag ber. Sorgen står där huggen i sten och tårarna kommer när jag minst väntar det.

Men en sak som gör mig glad, är att den är äkta, det är en sann känsla och det kan ingen ta ifrån mig. 

Jag har blivit älskad bortom allt förnuft, det är jag tacksam för.

Amen.

Jag inser att jag skulle behöva bilder till min blogg, vilket inte är så lätt eftersom jag inte har någon digitalkamera. Jag önskar en sån väldigt hett just nu. Jag skulle så gärna vilja komma igång med fotograferandet igen.

  En gammal bild från Gotland får ni och den stämmer bra med resten av inlägget   

Men det var ju inte det jag skulle blogga om, jag tänkte bara göra ett kort inlägg om hur glad jag blir att det lilla jag skriver om min andliga utveckling, kan få andra att fundera över sin. För i bland sitter jag i tvivlet och undrar om jag verkligen är på rätt väg. 

I dag i kyrkan t.ex då börjar jag fundera på, vad gör jag här egentligen. När jag sedan kommer hem och slår upp en bok jag håller på att läsa så står det precis just det. Många som sitter i kyrkan funderar på, vad de gör där egentligen, de andra är ju så mycket finare och bättre.

Touche Gud!

I dagens predikan, så pratade prosten om dagens text, när Petrus stiger ur båten och går mot Jesus på vattnet. Han tog upp precis det jag först tänkte på. Hur modig Petrus var som vågade kliva över relingen.

Tänk dig själv, du ställer dig på vatten och det är som att stå på fast mark.

Jag tycker väldigt mycket om Peter Åströms predikningar, han ger liv åt texterna, bilderna lyser upp och ger mig något att tänka på, att reflektera över. 

Den här gången målade han upp hur Petrus först håller sig i relingen och sedan släpper båten. Han visade också på det viktiga faktum att Petrus inte går förrän han hört Jesus säga att han vill att han ska komma, att det verkligen är Jesus och ingen annan, som kommer där gående på vattnet. Peter poängtrear också att det ågr bra så länge Petrus ser på Jesus, så fort hann märker stormen, så sjunker han. Men genast, när han ropar, Jesus hjälp mig, drar Jesus upp honom, visst är det en underbar gåva.

Jag är så glad och tacksam att jag fått den här möjligheten att höra Peter Predika och jag ser fram emot att få höra honom fler gånger.

Och tänk jag känner en Prost, det är första gången i mitt liv som jag gör det:)

Till er alla där ute i stormen, sitt ner i båten och var inte rädda:)

Kram