I dag såg jag det här på väg till bussen:

Den satt i ett träd och såg förvirrad ut

En Orre!!

Det måste ha varit ett dåligt tecken för hela dagen blev konstig och förvirrad. Så nu funderar jag på att blunda när jag går till bussen.

För om jag trevar mig fram i livet, på alla sätt, så kan jag väl lika bra treva mig fram till busshållplatsen.

Men något positivt då, jag har blivit omslagsflicka:

Och imorgon ska jag åka och hälsa på de här:

Och det innebär ju att jag träffar de här också:

Kanske att det snöar igen så att jag och William får uppleva det här igen.

Ja det var allt i dag blev det en riktig bilddagbok, det kan jag använda igen till nyår:)

Kramar till er alla!!       

Jaha, så återupptäcker jag vad det innebär att jobba i skolans värld.

Nu ska jag inte jobba med fjärde klass, för att Rektorn insåg efter att ha pratat med mina kollegor att jag var för värdefull på den plats jag var.

Så här mycket har jag inte pratat med min rektor någonsin så det är ju bra, på ett vis.

Men snacka om att det är svårt att veta vad man ska göra och när!

Nåväl, jag har pratat inför 30 pensionärer idag och det var pirrigt, det gick bra och några av dem vågade till och med ställa några frågor.

Så nu är jag förberedd när Vetekornet kommer ut och jag blir omslags kvinna. 

Ska försöka ta en bild på tidningen och lägga upp här så ni kan få se vad jag pratar om.

Annars så lunkar livet på, ett steg framåt och två tillbaka, läser Pestens tid, igen och funderar på att läsa Momo, för femte eller sjätte gången. En del böcker biter sig kvar och lever med mig, under lång tid.

Vilket påminner mig; Klas, när är du klar med det mörka tornet, jag behöver läsning under sommaren!!

Kram på er alla där ute!

Det är konstigt med Söndagar, när jag är hemma. Vilket inte blivit, inte kommer att bli så ofta. Då verkar det som om jag har outtömlig energi. Jag tvättar bilen, städar och stryker. Jag hänger upp nya gardiner, bäddar sängen, tvättar och diskar. Jag lagar mat och går på gudstjänst, jag pratar med folk i telefon och jag går promenader. Jag läser och njuter av tillvaron. 

I dag t.ex så var jag på högmässa, före det så strök jag all min tvätt och när jag kom hem, så städade jag, bytte gardiner och ringde mamma. Sedan gick jag en promenad. Efter det så skrev jag ner två sidor till kursen, förberedde morgondagen då jag ska träffa syjuntan och sökte två kurser på nätet.

Men det känns skönt att ha det gjort, städningen har varit på undantag en längre period.Och det beror mycket på att jag inte varit hemma. Alldeles för mycket annat som lockar och drar. Hoppas nu bara att jag pallar med den här arbetsveckan.

Jag ska ju byta arbetsuppgifter....och är nervös, som jag skrivit förut.

På lördag ska jag till Annika och hälsa på, jag ska försöka vara barnvakt mellan lördag, söndag. Sist jag försökte det gick bilen sönder, så var snäll och håll tummarna...

Men nu längtar jag efter sommaren.

Nyss hemkommen från ett Alpha dygn på Gransnäs stiftgård. Det har varit ett intensivt och givande dygn, med många goda kontakter.

I kväll ska jag delta i earth hour och sedan blir det tidig säng, behöver vila inför nästa vecka.

Jag ska nämligen tacka ja till att ta över en fyra, som klasslärare fram till sommaren.

Snacka om att mitt liv bjuder på snabba vändningar.

Jag är skit nervös. Mer nervös än för måndagen då jag ska prata inför ett gäng sy föreningstanter.

Men jag har hittat ett perfekt bibel citat att ta med till dem:

Matt 13:52 "Varje skriftlärd, som blivit himmelrikets lärjunge är alltså som en välbärgad man som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt."

Det är precis sådan jag är, jag har varit med i Lectorium och nu är jag en himmelrikets lärjunge och jag har två förråd att hämta vishet ur. Smart eller hur? Det var anden som ledde mig till detta citat. Känner mig riktigt upp piggad av det.

Hoppas att ni alla mår bra och att ni också vill delta i earth hour...

Måste fixa kaffe innan vi startar...aja, det blir väl någon råd med det också.

Kram till er alla som jag älskar och ni andra kan väl få en klapp på kinden, ni får själva räkna ut vilken kategori ni tillhör:)

Så var då det nionde underverket döpt. Och det med besked, han var tyst som en mussla under hela dopet, såg mest ut att fundera över, vad alla de där människorna som han inte känner gjorde och varför var han i det här stora huset.

Hans store bror däremot skrek för full hals under själva dop fasen, inte för att de blötte ner hans lillebror, utan mer för att han inte fick krypa in i altaret, kolla vad som fannas bakom, pilla på ljus ocj leva loppan.

Vi hade i alla fall tur med vädret, solsken och en supermåne på kvällen, för det här dopet drog ut på tiden. Inte så mycket i kyrkan som efteråt. Vi blev bjudna på våfflor och tårta. Annika hade fixat dekorationer, så att det var underbart fint och ett bildspel visade dop kanditaten på väggen. Snyygt, minnesvärt och avslappnat, kankse inte för Annika som slet som ett djur, med allt. Huvudpersonen sov sig igenom det mesta av maten, men det är som det ska vara:)

Mitt äventyr med klänningen då?

Jo på lördag förmiddag åkte jag med Klas till Tornby, han titta på skjortor och jag försökte hejja på, så gott det gick. Han hittade en som han älskade och den var på rea så han blev nöjd, jag och Tula gick sen in på kappahl, och där på en galge hängde en svart klänning, som var som gjort för mig, rätt storlek, rätt snitt, rätt halsskärning. Den lyckades få mig att se vacker ut. Det fanns bara en kvar och jag var inte ett dugg förvånad:)

Jag håller nämligen på att öva mig i till lit, jag litar på Gud och ser vad som händer...

Kläder och pengar har efter detta inte varit något problem, lägenhet och jobb, verkar dröja. Någon att dela livet med ser helt kört ut. Men det finns säkert någon mening med det.

Så nu sitter jag kvar här i Linköping, jag skulle åkt hem igår men det var så trevligt att jag stannade en dag till, vilket får mig att undra om detta kanske kan utvecklas till ett liknande party som finns i Liftarens guide till galaxen. Det partyt tar aldrig slut och efter att ett gäng ingenjörer, pillade en hel natt med huset där det pågick så är det numera luftburet, du är välkommen om du har något att dricka.

Nå väl, nå väl nu, ska jag leta mig tillbaka till Partyt och få mina tänder borstade, glömde nämligen både tandkräm och tanborste i 51:an....

Jag hade en infödd guide med mig hit, som visade vägen och nu ska jag försöka hitta tillbaka.

Live well and prosper....

Ja jag vet att det antagligen inte stavas så men vem orkar leta översättningsprogram. Ha det gott alla där ute.

jag har vunnit första pris i en tävling som anordnas av min hyresvärd:)

Och det var inget dåligt första pris!

En frukt- och godiskorg, det är något jag drömt om att vinna!! Sen var det två paket och ett paraply!! En bukett med tulpaner!!

I paketen låg det en uppsättning grill kryddor och en plånbok.

Jag kan inte beskriva hur glad jag är:)

Nu sitter jag här och är sååå Lyckliig!!!!

Saknar Magnus...saknar honom så att det gör ont....

 Vem älskar dig

 när jag farit till landet långt bort

 och ej längre finns kvar

   

Det är så spånnande med Gudstjänster i Vetlanda.

I dag fick jag en helt ny insikt om vad Gudstjänst är, Peter sa att det är Guds tjänst till oss. Sen berättade han om olika ord från Grekiskan, nåd,  jag kommer inte ihåg vad de var på grekiska och italienska hade han också men en översättning var RÅGE, när vi handlar på marknaden vill vi ha lite nåd också. Och Guds nåd är inget vi behöver göra något för att få vi bara får den. Det är väl underbart?

Så på söndagarna får vi ta emot Guds tjänst till oss, vi får ta emot hans son i bröd och vin. För oss har det inte kostat något, men för Jesus, kostade det.

Fin bild och det fick mig att byta perspektiv på Gudstjänsten och på det som sker där.

Jag tänker också på en betraktelse som jag läst i en bok, som handlar just om detta att Guds nåd är gratis. Tänk på rövaren bredvid Jesus på korset han som ber Jesus att tänka på honom, när han sitter i sin himmel och han får syndernas förlåtelse, han får till och med löftet om att få vara med Jesus i himlen, samma dag. Vad kunde rövaren göra? Han kunde inte ens knäppa händerna i bön, ännu mindre gå ut och hjälpa andra människor och ändå, tack vare att han bad Jesus tänka på honom, så fick han del i Guds nåd. Jag tycker det är underbart.

En sak till jag tycker är underbar är livets mening, så här kommer en egen betraktelse om livet och dess mening:

Håll i er för nu åker vi:

Camilla har pratat om meningen med livet

och ställt frågan vad livet egentligen är.
Nu har jag funderat omkring det och

kommit fram till att det är som Vasaloppet.

Är det något jag ser fram emot så här på vårvintern,

så är det Vasaloppet.

Jag brukar sitta klistrad framför tvn och njuta av bilderna

och ibland känner jag mig som en medåkare och tar i för kung och fosterland

med de som kämpar sig fram. 

Jag tycker om feststämningen,

alla är glada och alla kämpar på i sin egen takt.

Visst finns det en del som blir jätte arga och irriterade på andra.

Mest då för att de beter sig så dumt, de trängs där det inte är någon mening att trängas och de knuffas och buffas.

Men ändå, vi får ju blåbärssoppa längre fram och har jag tur så får jag synas i tv.

Skulle jag tillhört elit åkarna så hade jag kastat mig fram

och sett till att snabbt få en placering i täten,

men även där måste vi hjälpas åt.

Ingen orkar dra ett helt Vasalopp. 

I och för sig så vill man ju gärna ha det där spurtpriset

och kanske är det bara ett man vill ha

och sen kan man slappna av igen och fin åka bakom resten av gruppen. 

Om man ser hela Vasaloppet,

som man kan göra på tv då ser man täten de som kommit långt och man ser blåbären de som inte kommit så långt.

Men alla har samma sträcka att åka och alla vill komma i mål.

På samma sätt är det med livet,

jag befinner mig någonstans i mitten mina barbarn befinner sig i början

och ni har kommit närmare målet. (detta sagt på ett äldreboende)

Men tänk när jag ser tillbaka på min resa

så ser jag att jag är inte ensam,

har aldrig varit ensam.

Ända från den första sången i söndagsskolan:

När Gud styrer båten så går det så bra. 
Till min favorit psalm just nu:

Gud i dina händer.

Så ser jag att jag haft sällskap

inte bara av alla andra som åker Vasaloppet utan också av Gud,

och då känns allt tryggt.

För någonstans så vet jag att han står där vid målet och väntar på att få säga välkommen, nu är du framme,

har resan gått bra?

och då kan jag säga, genom att se tillbaka,

ja tänk det gjorde den. 

Det fanns tillfällen när allt bara var ett evigt skidande,

ibland var det uppförsbacke,

men då och då så kom solen fram och lyste över en fin bit med utförs lut

och då kunde jag bara stå på skidorna och njuta.

Men sanningen att säga så var det mesta vanligt,

stakande, en liten bit i taget.

Det är min bild av livet och dess mening.