Gästbok

Signatur:
    Kom ihåg mig
Adress till din blogg / hemsida:

Skriv in koden som står till höger:
   Spamskydd  
Inlägg:

alla visste att tjocka tanten och tuffa killen skulle träffas igen en dag. alla utom de två, så när de sprang på varandra igår blev...

av Britt 15 december 2009 kl 13:04

Försökte pastea in en bild, men det gick inte, försöker på fb istället...

av Susanne 1 november 2009 kl 06:53

Regnet strilade ner, nu satt hon på ett tåg, hon väntade på snö. Stationen som hon passerade, var en plats hon passerat många gånger. En gång var hon på väg till ett konvent och övade då på att säga:
Små hobbitar är goda med senap på.
Det var ett tag sedan. Hon drömmer sig bort, nu ser hon sig själv sittande på en stol, väntande på julen.
Det skulle bli en bra dag, men den allra bästa dagen skulle komma som ett vatten till honom. Honom? Hon rycker till, var är hon? Ombord på tåget, vilken station hade de passerat, var det lång tid kvar? Då slog det ner en gråbrun blixt i handleden. Hon for upp från platsen, det här hade hon inte räknat med.
Vad betydde det? Hade hon fastnat i en av sina mardrömmar igen?
Hon ruskade på sig , gick genom korridoren, ut genom dörren och ner på perrongen. Hhhhmmm, Vadå? Är det hit jag ska?
Det var mycket möjligt att så var fallet.
En skylt vid utgången fångade hennes intresse, stora tryckbokstäver basunerade ut:
Jagad av tidens stress far vi fram på livets travbana.
Men vad gjorde de reklam för?
Hon hade ingen aning, sedan såg hon på en monitor två personer som diskuterade livets stora frågor.
-livet gick så fort bara för att jag hade så roligt, sa den förste av dem.
Allvarligt blickande mot horisonten svarar den andre:
-Varför går tiden,så fort när man har roligt och långsamt när det är tråkigt?

Nej , det här gick inte an, det var dags för henne att ta sig fram till målet. Eller var det resan som var målet?

Nu var hon övertygad, det här var en av hennes mardrömmar. Hon såg ingen logik i något som hände och handleden värkte efter blixtnedslaget.
Utan en tanke på sin egen säkerhet, började hon springa.
Vis av erfarenhet hade hon lärt att det mesta kan man springa ifrån.
Men den här gången visste hon inte vad hon sprang ifrån.
Och långt borta startade ett mötande tåg.

av Britt 21 oktober 2009 kl 18:30

Regnet strilade ner, nu satt hon på ett tåg, hon väntade på snö. Stationen som hon passerade, var en plats hon passerat många gånger. En gång var hon på väg till ett konvent och övade då på att säga:
Små hobbitar är goda med senap på.
Det var ett tag sedan. Hon drömmer sig bort, nu ser hon sig själv sittande på en stol, väntande på julen.
Det skulle bli en bra dag, men den allra bästa dagen skulle komma som ett vatten till honom. Honom? Hon rycker till, var är hon? Ombord på tåget, vilken station hade de passerat, var det lång tid kvar? Då slog det ner en gråbrun blixt i handleden. Hon for upp från platsen, det här hade hon inte räknat med.
Vad betydde det? Hade hon fastnat i en av sina mardrömmar igen?
Hon ruskade på sig , gick genom korridoren, ut genom dörren och ner på perrongen. Hhhhmmm, Vadå? Är det hit jag ska?
Det var mycket möjligt att så var fallet.
En skylt vid utgången fångade hennes intresse, stora tryckbokstäver basunerade ut:
Jagad av tidens stress far vi fram på livets travbana.
Men vad gjorde de reklam för?
Hon hade ingen aning, sedan såg hon på en monitor två personer som diskuterade livets stora frågor.
-livet gick så fort bara för att jag hade så roligt, sa den förste av dem.
Allvarligt blickande mot horisonten svarar den andre:
-Varför går tiden,så fort när man har roligt och långsamt när det är tråkigt?

Nej , det här gick inte an, det var dags för henne att ta sig fram till målet. Eller var det resan som var målet?

av Britt 20 oktober 2009 kl 21:18

Livet gick så fort bara för att jag hade roligt

av kanina 20 oktober 2009 kl 12:23

Varför går tiden så fort när man har roligt och långsamt när det är tråkigt

av carina 20 oktober 2009 kl 12:23

Vadå? Är det hit jag ska?

av Annika 19 oktober 2009 kl 22:58

jagad av tidens stress vi far fram på livets trav bana

av stellan 19 oktober 2009 kl 19:30

Regnet strilade ner, nu satt hon på ett tåg, hon väntade på snö. Stationen som hon passerade, var en plats hon passerat många gånger. En gång var hon på väg till ett konvent och övade då på att säga:
Små hobbitar är goda med senap på.
Det var ett tag sedan. Hon drömmer sig bort, nu ser hon sig själv sittande på en stol, väntande på julen.
Det skulle bli en bra dag, men den allra bästa dagen skulle komma som ett vatten till honom. Honom? Hon rycker till, var är hon? Ombord på tåget, vilken station hade de passerat, var det lång tid kvar? Då slog det ner en gråbrun blixt i handleden...

av Britt 19 oktober 2009 kl 18:20

...sen slog det ner en gråbrun blixt i handleden...

av Andreas 17 oktober 2009 kl 19:28
n
ANNONS

Presentation


Mormor brings the bulls....

Omröstning

Hösten, är den härligt underbar eller bara eländig?
 Härligt, sparka gula löv under gatlyktornas sken.
 Förfärlig, traska i mörkret och halka på löv.
 Vad, menar ni? Jag åker utomlands.
 Sa du sten?

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2011
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok

Följ bloggen

Följ livet efter döden med Blogkeen
Följ livet efter döden med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se