Ni som anser att jag ska rycka upp mig läs inte det här.

Sorg, har jag nu av egen erfarenhet lärt mig är något väldigt komplicerat och långvarigt.

Ni som träffar mig på daglig basis, ser en kvinna som är glad och skämtar, det är sanning.

På kvällarna och eftermiddagarn, ja ibland mitt på dagen, ser ni mig inte och då sitter jag och gråter.

Det är också sanning.

Jag är så ledsen över Magnus och min kropp har inte orkat med att jag skulle gråta förrän nu, men för att inte alla andra människor ska behöva känna det jobbigt, så gråter jag när ingen ser.

Det får vara hur det vill med den saken.

Jag är ledsen, jag gråter.

Jag är med andra, jag är lite gladare, jag skämtar, om inte annat för att orka med alla tårar, som jag vet ska komma.

Jag har fått lära mig att kroppens försvars system stänger av känslor man inte orkar ha, och att den också är så förståndig att den tar fram dem, direkt när den märker att man orkar.

Så här sitter jag och tårarna rinner.

Men be mig inte att rycka upp mig, det kommer en punkt långt in i framtiden då jag kommer att sluta gråta.

Men den är inte nu.

Och det är också sanning.

Hittade den här bilden på internet, med den väldigt passande texten till:

så gråt inte över min grav

gråt för det du förlorat,

gråt för de dagar du inte hade med mig,

gråt så mycket du vill, men gråt inte för min
 ........död........

 

Maggan

23 oktober 2009 10:29

Den värsta mening jag vet är :Du måste rycka upp dig.
Den som säger så fattar ingenting. Det känns som om sorgen ska vara fix och färdig på sin höjd två månader.
Klart man måste få gråta när man behöver det, men det känns skönt att få gråta i sin ensamhet då behöver man inte förklara för någon annan.
Kram på dig!

 

svumpyn

23 oktober 2009 10:50

Det var inte riktigt så jag menade med "jag hoppas du rycker upp dig". Klart att du ska leva ut din sorg, för konserverar du den så kommer den endast ta utlopp genom andra källor, jag hoppas att du har det gött i övrigt.

 

carina

23 oktober 2009 12:52

någpn klok mäniska sa sörja har sin tid. och så är det. Sorgen måste få komma fram annars kan man inte få ett slut och då går allt åt helvete...Så gråt så mycket du orkar för saknaden kommer att minska så småningom men inte idag och inte imorrgon.

 

Annika

23 oktober 2009 20:05

Inte ska du rycka upp dig och inte ska du gråta när ingen ser! Dina vänner och familj ska ju finnas där för dig och lyssna på det som är viktigt, om det så är viktigt att gråta och prata om sorg så är det det vi ska lyssna på! Kram mamma, hoppas morgondagen ter sig ljusare för dig.

 

ProfBaltazar

27 oktober 2009 11:49

Klart du ska gråta, själv gråter jag när jag tänker på mormor, morfar, farfar, farmor, Magnus, mina barns kusin Linnea, när jag hör på The Rose ... allvarligt talat så är det viktigt att tillåta sig själv att sörja, sakna och att gråta ...
Jag får nog tacka för detta inlägget för det fick mig att ta tid att tänka och att gråta *kram*

http://blogg.profbaltazar.net

 

Carin

28 november 2009 22:18

Jag blev själv änka för ett halvår sedan och det är skönt att läsa att andra gör likadant, dvs "håller masken" på jobbet och sen går hem och gråter. Jag tycker det är helt otroligt jobbigt med folk som säger efter ett par månader; hur är läget-det är väl rätt bra nu va?
Det kommer aldrig att bli bra.
Min allra bäste vän är borta och jag kan inte förklara den sorgen för någon. Vardagen är fruktansvärt tung, det känns som att bli lämnad i sticket att sköta allt det som vi planerat och skaffat tillsammans...barn, hus, hund...
Jag undrar om det någonsin ska bli lättare?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Adress till nya bloggen: http://vintillvatten.bloggplatsen.se/ Lycka till! ...

Eftersom det här har varit en blogg om min sorg efter Magnus, så har den uppfyllt sitt syfte. Någon gång i framtiden, ska jag skriva ut alla inlägg och spara dem åt framtiden. Men sorgen, den som orsakade mig smärta. Den finns inte mer och jag ha...

Att leva, ger en hel del skräp som man samlar på sig och stoppar ner i ryggsäcken. Jag har tryck ner en hel del och sen har jag fortsatt att pressa ner. Eller mer korrekt jag har valt att trycka ner en del jobbiga saker längst ner med blytyngder,...

Nu när jag har så mycket annat att göra, har jag börjat läsa sagan om ringen, men jag läser ny översättningen och helt plötsligt får orden ett annat liv och en annan poesi. Jag gråter när jag läser boken, den berör på ett helt annat sätt än vad de ...