Såg Harry Potter och fången från Azkaban igår, det var ok.

Och idag var jag och Anna ute och promenerade.

Så dagarna går, om nu bara jag kunde få igång på mitt liv igen, få kläm på hur man gjorde.

Dagens Ilands problem för mig är att A-kassan har bestämt sig för att strula, jag har email kontakt med dem och väntar på svar, detta blir en cliffhanger till imorgon. De vill tydligen ha något mer från mig, men jag kan inte begripa vad: de har fått: Arbetsgivarintyg, anmälning från arbetsförmedlingen, i fyllt papper om att jag är arbetslös. Så vad kan de mer behöva?

en del saker går det bara troll i. 

Saker jag har klarat bra sista tiden: baka bröd, städa och motionera; klappar mig själv på huvudet.

Och så håller jag på och lär mig holländska:) snart kan jag säga damtoallet:9 vilket verkar vara ett viktigt ord i den här kursen, i och för sig så är ett annat viktigt ord öl, så det verkar ju rimligt...

Kan jag få en öl till och sen kan ni vara snäll och visa mig var damtoaletten finns.

Bra saker att kunna när man reser till Amsterdam?

skulle inte tro det...

Nå väl och må väl, vi hörs närmare jul.

Så var man där igen, snart infaller bröllopsdagen och gissa hur jag mår?

Hör jag urkasst, någon? Skitdåligt, har vi en skitdåligt någon, eller vansinig panik ångest?

Det här är inte roligt, det här är verkligen inte roligt. nu har jag mått bra så länge och haft det lugnt så länge...

Men vad får vara för evigt, och naturligtvis har min kurator blivit sjukskriven.

Nu vet jag att hon har en livshotande sjukdom, så det känns ju inget bättre.

Så jag står utan samtals hjälp och antas ta mig fram bäst jag gitter...

Men jag är ändå glad åt de dagar jag fick när jag fick må bra.

Jag får tänka på dem och se tiden ann.

Själviskt, ja, det är det. Men vem ska annars tänka på mig?

Fan Magnus vad skulle det här vara bra för?

Dags för en lol:

I dag blev det en cykeltur, med Ebba. Det gick förvånansvärt bra. nu är hon helt slut och sover i köket.

Själv sitter jag och väntar på att jag ska agera taxi åt Klas, det är saker som ska bytas och levereras i Vansbro.

Har varit och grillat med Karin och Maggan, fast först var vi på loppis.

Inga fynd för min egen del, men Lena lyckades köpa både det ena och det andra.

Sen fick jag veta att det finns något som heter äppelbohäst.(Järna häst och dalahäst visste jag plus Vansbro älg, men Äppelbo, nej det var nytt.)

Vädret lovar höst och det var inte roligt, inte när man kommer hem från ett varmt småland.

Men det löser sig, nästa sommar ska jag bo i Småland och jag kommer att njuta varenda sekund. Som ni ser tar jag ut glädjen i förskott, det är lika bra det. Man vet aldrig med livet, jo en sak vet jag med säkerhet, ger det mig mer citroner kommer jag att göra Lemond Curd av skiten, ingen mer saft här inte.

Ja, hon är på väg tillbaka,den här gången ser hon till att vara förberedd, man vet aldrig när livet kommer att smyga sig upp bakifrån med basebollträt i högsta hugg.

(tårtspaden låter coolare, men den är inte lika farlig, och ingen skulle förstå någonting, men ibland måste man få säga helt ologiska saker, bara för att de låter bättre)

Ja det var lite svammel från en av gagghökarna, ta vara på varandra.

Tänker mycket på det här med musik, den finns alltid där i våra liv. Som en ventilationskran att lätta våra känslor med.

eller bara att dansa till, jag har svårt för viss sorts musik, men det är bara för att jag hör texten, hela tiden.

Just nu lyssnar jag gärna på Pain, Kent och Meat loaf. när Magnus levde var det mer Sky Marshalls och Gris Nils. Vilket var en helt annan femma, det var just då humorn vi båda var ute efter. Den saknar jag, hans humor.

Just nu känns det som det har gått en evighet sedan han levde.

Allt är relativt kan jag tänka mig.

Mer musik:

AFC har nästan en platta klar, och den här gången låter de lite annorlunda än förra gången.

Kan ha att göra med mognad.

Nästa sommar ska jag ut och lyssna på musik igen, eller jag hoppas att jag kommer att få göra det:)

Det finns en sorts musik värd att nämna och det är sfärernas musik, den sägs vara underbar, så jag håller mitt hjärta öppet för att få höra den någon gång. Läs gärna "Momo, eller kampen om tiden"

Nåväl mina vänner ha det gott, med er musik.

Väntar just nu på sjunde delen av det mörka tornet.

Jag vet inte riktigt varför , men jag har startat om min gamla blogg, pick me me me.

Jag gillade den mer.

Kan vara så att sorgeprocessen går på som den ska, och att jag börjar lämna Magnus bakom mig.

Eller som Christian frågade nu i augusti, har du börjat släppa Magnus och ja, jag tror att det är det jag gör.

Om det är rätt eller fel, det vet inte jag, det ända jag vet efter dessa få månader är att varje sorg tydligen har sin egen väg.

Kan vara så att jag just nu sitter i en liten berg och dal vagn och fraktas upp till den högsta  toppen och att det sen är dags att åka ner igen.

Ni som vet hur dåligt jag mådde före jag åkte på konferens, vet vad jag menar.Och jag fick panik när jag tänkte på att komma hem igen.

Men det gick bra, verkligt bra. Stillheten inombords håller och jag fortsätter förvånat framåt.

Har lite panik inför skolstarten, men det har jag varje år, varken jag jobbar eller inte.

Over and out, från er Gnome i världen.

I dag var det en mycket rolig dag.

Jag fick besök av tre av mina vänner. Jan, Jimmy och Daniel.

De förgyllde dagen, annars har det varit en vanlig dag, med handling, bak och sömn.

I morgon fortsätter livet och jag ska till tandläkaren.

På konferensen träffade jag två Ryska lärjungar det var så givande att jag ska försöka ta mig till Moskva. (någon gång i framtiden)

Vill också åka till Karlstad för att träffa mina vänner.

Jag får väl se hur tiden och pengarna räcker till, just nu är det fullt upp med badrumsförberedande.

Aja kära vänner, ha det gott, vi ses närmare jul.

Satt och funderade över varför jag bloggar och kom då fram till detta:

Med skrift försöker jag bevara små bitar av känslor, så att jag senare kan göra en summering av sorgens olika faser.

Äsch det lät för ambitiöst:

Jag är en människa som försöker hitta vägen ut ur sorgen, ett av de sätten är att skriva trams på internet:)

Eftersom det ligger i tiden:)

Behöver jag säga att en vecka på Edshult, gör en hel del med en människa.

I mitt fall så är jag helt klart på väg tillbaka...

Upp ur mudden reser sig, inte den kommande nya människan, utan en kvinna, en seriös sökare.

En kvinna som insett att humor är livselexiret som alla längtar efter, men tappar bort i sin jakt efter berömmelse och ära.

Så kalla mig ytlig, oseriös och galen, jag vet att mitt skratt och mitt sätt att se på andra ger mig vingar och på dessa vingar färdas jag vidare mot mitt livsmål. Jag hoppas också att andra som jag lockar till skratt, känner hur deras vingar börjar streta under skjortan. Jag skulle mer än gärna välkomna dem till min värld.

Psst, tror ni att vi blivit av med de flesta läsarna nu?

Om vi har blivit det ,så vill jag önska er som fortsatt läsa lycka till...