I dag var det en mycket rolig dag.

Jag fick besök av tre av mina vänner. Jan, Jimmy och Daniel.

De förgyllde dagen, annars har det varit en vanlig dag, med handling, bak och sömn.

I morgon fortsätter livet och jag ska till tandläkaren.

På konferensen träffade jag två Ryska lärjungar det var så givande att jag ska försöka ta mig till Moskva. (någon gång i framtiden)

Vill också åka till Karlstad för att träffa mina vänner.

Jag får väl se hur tiden och pengarna räcker till, just nu är det fullt upp med badrumsförberedande.

Aja kära vänner, ha det gott, vi ses närmare jul.

Satt och funderade över varför jag bloggar och kom då fram till detta:

Med skrift försöker jag bevara små bitar av känslor, så att jag senare kan göra en summering av sorgens olika faser.

Äsch det lät för ambitiöst:

Jag är en människa som försöker hitta vägen ut ur sorgen, ett av de sätten är att skriva trams på internet:)

Eftersom det ligger i tiden:)

Behöver jag säga att en vecka på Edshult, gör en hel del med en människa.

I mitt fall så är jag helt klart på väg tillbaka...

Upp ur mudden reser sig, inte den kommande nya människan, utan en kvinna, en seriös sökare.

En kvinna som insett att humor är livselexiret som alla längtar efter, men tappar bort i sin jakt efter berömmelse och ära.

Så kalla mig ytlig, oseriös och galen, jag vet att mitt skratt och mitt sätt att se på andra ger mig vingar och på dessa vingar färdas jag vidare mot mitt livsmål. Jag hoppas också att andra som jag lockar till skratt, känner hur deras vingar börjar streta under skjortan. Jag skulle mer än gärna välkomna dem till min värld.

Psst, tror ni att vi blivit av med de flesta läsarna nu?

Om vi har blivit det ,så vill jag önska er som fortsatt läsa lycka till...