Som ni märkt är det väldigt sporadiskt skrivande på den här bloggen just nu.

Dagsforman är mycket dålig och jag återkommer när den blir lite bättre.

förmodligen redan i kväll.

Over and out...

Var på konsert igår och hörde ett gäng band:

Amanda 

Green Suffer

Forgotten Kingdom 

Sator

De spelade på plasket i hällregn, jag var blöt överallt.

Nja, inte riktigt, jag hade faktiskt köpt röda stövlar och en regnkappa på

Granngården, samma dag.

Men det var inte det jag ville berätta, det jag ville berätta var att när jag satt där och lyssnade på musiken. 

Då blev Magnus mer levande för mig än han varit på hela den här tiden.

Och det kändes helt rätt.

Jag och Magnus var ofta ute och lyssnade på hårdrock och vi gillade det båda två.

I går kände jag mig inte heller ensam, jag kände mig helt ok. Iof, hade jag med ett helt gäng. Men jag var med mig själv och det var ok.

Det är den känslan jag ville försöka beskriva.

I kväll fortsätter äventyret: Jag och Magnus (Palmborg) ska gå på ståuppkomiker. 

Jag får väl berätta hur det var i morgon:)

Barnbarn är så speciellt:)

Jag har en kylskåpsmagnet som säger:

Om jag vetat att barnbarn var så roligt

hade jag skaffat det först.

Håller ni inte med:

Nu har det blivit vardag för mig, fasta rutiner och saker som ska göras.

Jag sover hela nätterna och ser ljuset i tunneln, den här gången vet jag att det inte är ett mötande tåg.

Har varit hos Jeanette och fått hjälp.

I kväll ska jag och några till ner på plasket och lyssna på musik,

imorgon blir det stå up komiker och på lördag blir det båtrace och lokparken.

Det är dags för simmarhelg i Vansbro :)

Livet snurrar vidare och jag med det.

Jag vill återigen tacka alla som stått nära, stöttat och orkat lyssna.

Det är klart att jag fortafarnde gråter, fortfarande sörjer, men det är på ett annat vis.

Nu stämmer den här dikten:

Bedrövelsen, vedermödan är över.

Trött och trasig känner jag glädjen återvända.

Den är av ett annorlunda slag.

Den skrattar inte högljutt och den gråter i lönndom.

Den är allvarsam. 

http://www.youtube.com/watch?v=cxLG2wtE7TM&eurl=ht

Satt och läste bloggen och insåg att det går framåt. Naturligtvis gråter jag forfarande, men det är på ett annat sätt nu.

Gotlands resan var bra terapi för mig, jag fick precis rätt intryck och minnen med mig därifrån. så bra att jag faktiskt gick hem till Anna Ahlbäck igår.

samt att jag nu inte gör så många saker, det har tagit mig två dagar att städa huset och jag har fortfarande inte putsat fönstren på övervåningen.

Men jag har inte oron i kroppen längre utan kan tills vidare slappna av och låta saker ha sin gång.

I morgon ska jag möta två pojkar i Borlänge, de har varit och jobbat på Roskilde festivalen, ska bli roligt att de kommer hem igen:)

Regningt och kallt väder har vi just nu, men det känns som en lisa efter det pott hetta vädret som varit. Och det kommer tillbaka det är jag säker på.

Kramar er alla och vinkar till Stellan.

Ett kort inlägg, det är för varmt för att blogga.

Solen skiner och jag putsar fönster, bakar bröd och funderar på livet.

Funderar mycket över var det är bäst att på i Sverige. Om man vill bo nära Eksjö. Kanske man ska bo i Eksjö?

Har ni några förslag?