I bland är det bra att åka bil till och från jobbet...

Ibland inte...

I dag slog insikten till mig rejält, jag insåg att jag faktiskt inte är gift längre.

Och då kändes det som att botten var nådd.

Jag kan inte förklara varför men det har varit väldigt viktigt för mig att vara gift.

Och det har blivit viktigare för varje år som gått. Kan ha något med Lectorium att göra.

Nu är jag inte gift och det kändes tomt, skräkinjagande otillfredställande och tomt. Jag är inte längre ett, jag är en halva, delad inte hel. Det var det som kändes som botten, fötterna nådde sanden på botten och som den lilla fegis jag är stampade jag ifrån så fort jag kunde för att nå ytan igen.

Men nu har jag bestämt mig för att låta mig sjunka igen.

Denna gång ska jag göra det här ordentligt, min halva ska göra det den andra halvan inte gjorde. Jag stannar och låter smärtan klinga av, det är mer sorgligt nu men det gör inte lika ont som då.

Hoppas att någon som läser det här någon gång kommer att få stöd av mina virriga tankar.

Ha det gott alla där ute.