Jag hade inte vågat hoppas, det skulle ha varit för svårt att bli besviken.

Men igår när vi kom till domkyrkan i Linköping så ville Annika ha hjälp med en liten sak. Det var Andreas som hämtade mig...

Och där står hon min enda dotter i vit klänning och slöja...

Tror ni att jag blev glad?

Jag fick det ärofyllda uppdraget att bära William och gå efter brudparet in i kyrkan.

Jag hörde inte vad dom spelade, allt jag såg var två mycket vackra mycket lyckliga unga människor och så mitt barnbarn.

Jag är världens gladaste person just nu, önskar bara att Magnus hade fått vara med.

Som det var nu så fattades det en person , allt som fanns var ett stort Magnus format hål som finns vid min sida...

Grattis Annika och Andreas, må kärleken stå er bi...så ni verkligen får leva lyckliga alla era dagar...utom de dagar då ni måste gå till tandläkaren...eller städa...de dagarna brukar man inte ha så mycket kärlek över för varandra...i alla fall inte jag och Magnus...Men alla de andra dagarna...

 

Annika

25 maj 2009 10:15

Tack mamma!

http://wilanand.wordpress.com

 

Patrik och Tina

27 maj 2009 09:32

Vi gratulerar så mycket till brudparet och till dopet.

http://www.paguson.se

 

Kent och Linnea

29 maj 2009 08:28

Våra varma gratulationer till bröllopsparet och dopet. Samt din nya titel...Svärmor ;)

Kennt, Linnea, Emil och Erica

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Adress till nya bloggen: http://vintillvatten.bloggplatsen.se/ Lycka till! ...

Eftersom det här har varit en blogg om min sorg efter Magnus, så har den uppfyllt sitt syfte. Någon gång i framtiden, ska jag skriva ut alla inlägg och spara dem åt framtiden. Men sorgen, den som orsakade mig smärta. Den finns inte mer och jag ha...

Att leva, ger en hel del skräp som man samlar på sig och stoppar ner i ryggsäcken. Jag har tryck ner en hel del och sen har jag fortsatt att pressa ner. Eller mer korrekt jag har valt att trycka ner en del jobbiga saker längst ner med blytyngder,...

Nu när jag har så mycket annat att göra, har jag börjat läsa sagan om ringen, men jag läser ny översättningen och helt plötsligt får orden ett annat liv och en annan poesi. Jag gråter när jag läser boken, den berör på ett helt annat sätt än vad de ...