I dag vaknade jag och var gör trött, förstod inte hur jag skulle klara dagen.

Men det gjorde jag och som avslutning på dagen så fick jag äntligen, besked från Folksam och ett positivt sådant.

Så nu sitter jag och firar för mig själv.

Är så trött på alla dessa beslut som ska tas, alla papper som ska ordnas och alla samtal som ska göras...

Jag har inte valt att bli lämnad utan rådgivare...Det var Magnus som jag vände mig till och som jag sa i begravningstalet...det var han som hade alla svaren.

For better and for wors (hur stavar man till det)?

Jag har backat tillbaka ett par rutor och flyttat in fotot på Magnus i sovrummet igen, kände mig så tuff härom dan så jag tänkte att jag klarar mig utan det, men ack vad jag bedrog mig, så nu står det där på nattduksbordet igen.

Tålamod är en dygd sägs det, men man kommer mycket längre utan den.

Jag har inget tålamod alls med att må dåligt, eller att vara ledsen.

Jag har blivit opererad en gång och direkt när jag vaknade skulle jag hem, det var bara så, att jag höll på att svimma när jag satte mig upp spelade ingen roll jag skulle hem. Nu känner jag att jag vill vara på andra sidan sorgen och helst igår!

Men den här gången finns det ingen läkare att stri mot utan det som finns är den obönhörliga tiden!

Allt jag får till svar på mitt tjatande är en obönhörlig malande ström av sekunder...du kommer inte undan...viskar de...du har ingen stans att fly...hånskrattar de. You can run but you cant hide...Im going to find you and make it happen...

En frustrerad, trött, ledsen ,men ändå glad Britt fortsätter sin resa mot evigheten och vidare...

Nästa anhalt inköp till badrum...hur många golvplattor, gipsskivpor och kakelplattor behövs det egentligen?

Är det måhända dags för en fråga William?