Bara två dagar kvar till begravningen.

I dag började jag sakna Magnus, det var inte roligt.

Hur orkar människor ta sig igenom något sånt här?

Är det livet som är den starka i dragkampen.

Varför lägger man sig inte bara ner och slutar leva?

Magnus självportätt, i sin fina födelsedagspresent.

Kan det vara humorn som hjälper oss?

Jag vet i alla fall att jag inte varit så här trött sedan jag fick mina småbarn.

Jag somnar som en sten när jag väl lägger mig, vaknar sedan efter fuyra timmar och då vet jag att, det var den nattens sömn.

Jag traskar fram och tillbaka håller mig hemmifrån och känner mig som ett fångat djur i en bur.

konsekvensen blir att jag inte kan tänka klart. Annika skrev i ett inlägg att man jhar mjölk i tuttarna och gröt i hjärnan.

Jag har en bi svärm i hjärnan, ett stålband runt hjärtat och en sten i magen.

Allt jag gör är orationellt och konstigt.

Men jag är så trött så jag somnar om jag sätter mig ner.

Jag undrar hur länge det här kommer att fortsätta.

Just idag var det svårt,

just i dag saknade mitt liv mening,

just i dag saknade jag Magnus,

just i dag pratatde jag med kuratorn för första gången.

Just idag visste jag inte om jag hade ork att gå igenom alltihop en gång till.

just idag såg jag inte poängen med varför.

Dagens bästa: Jag är säker på att Magnus inte ville dig så illa...

Bild tagen av Magnus en dag när jag precis kommit hem från jobbet:)

En litet smakprov på vad magnus gillade:)

En mim till Torn

http://www.youtube.com/watch?v=Z2yNzw00mpA

Ni kan tro att vi blev glada när vi sedan hittade det här klippet:)

http://www.youtube.com/watch?v=pqNl6Tc70M0&feature=related

mer av samma sort:)

http://www.youtube.com/watch?v=Jb8CH0rTcY4&feature=related

Till sist en som jag tror att han skulle ha gillat, jag gör det i alla fall.

Mitt i all sorg och bedrövelse, känner jag en stor frid och lycka. För första gången i mitt liv är jag fri, jag är fri att komma när jag vill och gå när jag vill. Jag är fri att bosätta mig var jag vill.

Aldrig förut i hela mitt liv har jag orkat vara själv, jag har alltid vart tvungen att ha någon vid min sida.

Men Magnus hjälpte mig att bli en fri person och nu kan jag känna en ro som övergår allt förstånd.

Men vad jag saknar min prins, tänk om han fick en enda chans att träffa den här fria kvinnan, då skulle våran kärlek till varandra kunna växa sig ännu starkare.

Jag var helt och hållet lugn med Magnus, jag visste att han aldrig skulle svika mig. Jag visste att han alltid skulle finnas där för mig.

Och jag älskade honom så mycket, jag sa ofta det när någon suckade över en snygg karl i tidning eller film, jag har den snyggaste manen man kan få.

Min Magnus i mina ögon finns det INGEN, verkligen ingen som kan mäta sig med dig. Du är och förblir det vackraste jag sett.

Dina bruna ögon, som jag tjatade om dina bruna ögon, jag kunde aldrig se mig mätt på dem. Jag talade aldrig om för dig hur mycket jag tyckte om när du kom in i sovrummet på nätterna och bara stod och såg på mig.

Tack Magnus för att du gav mig denna frihet, jag lovar dig att jag ska vara rädd om mig, jag ska inte göra så där dumma saker som jag gjorde förr. Jag ska ha dig med mig i mina tankar, kanske att du vill komma med mig in i templet en gång.

Sov gott min prins, du är saknad.

Just nu just idag sitter jag och undrar varför det är så tyst och stilla, varför jag inte gråter?

Jag miste min man den 22 mars och då grät jag, men nu gråter jag inte varför?

I dag var det väldigt tomt här hemma och som vanligt så började det på morgonen.

Mornar är alltid värst, framåt kvällenhar manfått kläm på hur man ska leva igen och det blir lite lättare.

Så var man då igång med en ny blogg.

Jag kommer att avsluta de andra bloggarna.

En sak som jag tänkt länge på är att göra en fiktiv fråga doktor william sida.

så då gör jag det.

Välkommen tilldoktor williams frågelåda.

Här kommer jag att svara på allt möjligt.

Mitt första brev blir från förrvirrad:

Hej doktor William. Jag har sånna problem med min stickning.

Varje gång jag ska sticka, så fastnar garnet och jag vet inte vad gör jag för fel?

//förrvirrad

Kära förrvirrad, hur vore det om du pratade med katten före du började sticka?

/doktor William

Kära doktor william det är fortfarande svårt med min stickning...varje gång jag startar så hänger katten i garnet.

Vad ska jag göra?

//undrande.

Kära undrande! Jag står inte ut med dina konstiga frågor!

Jag är en bebis och jag behöver en ny blöja!

Gå och stör någon annan med dina frågor!

Oh vad det känns skönt att få skrika okontrollerat ibland:)

Min man sen sex år gick hastigt bort den 22 mars.

Han lämnade mig i ett jättelikt kaos och för att hitta en väg ut ur sorgen tar jag hjälp av denna blogg.

Här kommer allt att samlas och ventileras.

Men jag börjar med en tyst minut för Magnus Lindberg.