Maggan

17 april 2009 11:57

Du skriver så mycket klokt och uttrycker precis hur jag känner det fast jag "bara" förlorat en bror och inte min man.
Kramar!

Maggan igen

17 april 2009 12:38

Min kära svägerska jag måste utveckla min tidigare kommentar. Det är jättejobbigt att förlora en bror, vi är ju alltid förenade av blodsband.
Men jag kan nog inte ens föreställa mig tanken hur det känns att mista en livskamrat, att inte få vakna upp tillsammans mer på mornarna, att inte kunna dela med sig av dagens händelser när man kommer hem och att den man har lovat att älska i nöd och lust plötsligt inte finns kvar att älska annat än i tanken.

syster

17 april 2009 18:02

Du skriver så klokt Maggan. Tycker du skall börja blogga. Om inte får du gärna komma och vara i mitt liv lite oftare....svägerskan.

Hesseltine

17 april 2009 21:45

Så länge det finns NÅN glädje. Så länge det inte är bara sorg och smärta. Även om den naturligtvis finns där.

För övrigt:
DEG
125 g rumstempererat smör
1 dl strösocker
1 ägg
4 dl vetemjöl

FYLLNING
2 citroner (knappt 1 dl juice)
3 äggulor
125 g smör
2 dl strösocker

MARÄNG
3 äggvitor
2 dl strösocker

Gör så här
Mixa smör, socker och ägg smidigt.
Rör ner mjölet och samla till en deg. Låt vila kallt i en timme.

Sätt ugnen på 225°C. Kavla ut degen och klä en pajform, ca 28 cm i diameter. Grädda i 10 minuter.
Låt svalna.

Sätt ugnen på 250°C, grill eller enbart övervärme.

Tvätta citronerna väl. Riv skalet fint och pressa ut juicen. Vispa samman citronjuice, -skal och äggulor.

Smält smöret och blanda ner socker och citronblandningen. Sjud på svag värme tills krämen tjocknar.
Låt den kallna och häll i pajskalet.

Vispa äggvitorna styva. Tillsätt sockret, lite åt gången och vispa till en tjock marängsmet. Fördela jämnt på citronpajen.
Grädda i ca 3 minuter.

(istället för lemonad)

Britt

17 april 2009 22:16

Älskade Hesseltine vad skulle jag göra utan dig?
Gråta floder och dänga lemonadflaskan i väggen.
Nu gråter jag bara floder och sen skrattar jag åt dina underfunderingar:)